Uppgift:
Ta reda på hur en sockerbit löser sig i vatten så snabbt som möjligt.
Syfte:
Att kunna planera en laboration
Att kunna utföra en laboration
Att kunna dokumentera en laboration
Att lära sig vilka faktorer det finns som gör så att ett ämne löser sig så snabbt som möjligt
Hypotes:
Jag tror att alla bägare som innehåller varmt vatten kommer lösa upp sockerbiten snabbare än den som innehåller kallt. Anledningen till varför jag tror detta är för att vattenmolekylerna i varmt vatten rör sig runt snabbare och vildare, alltså stöter de på sockermolekylerna i sockerbiten snabbt så att den så småningom delar på sig och löses upp. Jag tror även att den bägare som innehåller den mortlade sockerbiten kommer att lösas upp väldigt snabbt pga av att sockerbiten redan är delad och då kommer sockermolekylerna lättare lösas i upp i vattnet. Jag tror att bägaren med 80 ml vatten kommer lösas upp som vanligt och jag tror inte att det inte spelar så stor roll att det är lite mer vatten än vanligt. Den bägaren jag kommer röra runt med en glasstav kommer lösas upp ganska snabbt också eftersom glasstaven hjälper sockermolekylerna att åka runt i vattnet och sedan lösas upp.
Material:
5 Sockerbitar
2 Bägare
Vatten
Vattenkokare
Tidtagare
Glasstav
Mortel
Mätcylinder
Utförande:
( TA FRAM TVÅ BÄGARE OCH ANVÄND DE FÖR ALLA FEM STEG, NÄR DU ÄR KLAR MED EN BÄGARE, DISKA DEN SÅ ATT DU KAN ANVÄNDA DEN IGEN TILL NÄSTA STEG )
KALLT VATTEN OCH VANLIG SOCKERBIT:
•Ta fram en bägare (100ml).
•Häll i 50 ml kallt vatten i bägaren och få hjälp av en mätcylinder så att det blir exakt.
•Lägg i en sockerbit och sätt på tidtagaren.
•Vänta till sockerbiten har lösts upp och skriv ner tiden för hur långt det tog.
VARMT VATTEN OCH VANLIG SOCKERBIT:
•Ta fram en bägare (100ml).
•Koka vatten i en vattenkokare så att det blir varmt
•Häll i 50 ml vatten i bägaren och få hjälp av en mätcylinder så att det blir exakt.
•Lägg i en sockerbit och sätt på tidtagaren.
•Vänta till sockerbiten har lösts upp och skriv ner tiden för hur långt det tog.
VARMT VATTEN OCH MORTLAD SOCKERBIT:
•Ta fram en bägare (100ml).
•Koka vatten i vattenkokare så att det blir varmt
•Häll i 50 ml vatten i bägaren och få hjälp av en mätcylinder så att det blir exakt.
•Mortla sockerbiten med hjälp av en mortel
•Lägg i en sockret och sätt på tidtagaren.
•Vänta till sockerbiten har lösts upp och skriv ner tiden för hur långt det tog.
80 ML VARMT VATTEN OCH VANLIG SOCKERBIT:
•Ta fram en bägare (100ml).
•Koka vatten i en vattenkokare så att det blir varmt
•Häll i 80 ml vatten i bägaren och få hjälp av en mätcylinder så att det blir exakt.
•Lägg i en sockerbit och sätt på tidtagaren.
•Vänta till sockerbiten har lösts upp och skriv ner tiden för hur långt det tog.
VARMT VATTEN OCH VANLIG SOCKERBIT OCH GLASSTAV:
•Ta fram en bägare (100ml).
•Koka vatten i en vattenkokare så att det blir varmt.
•Häll i 50 ml vatten i bägaren och få hjälp av en mätcylinder så att det blir exakt.
•Lägg i en sockerbit och sätt på tidtagaren.
•Rör runt med hjälp av en glasstav
•Vänta till sockerbiten har östs upp och skriv ner tiden för hur långt det tog.
Resultat:
Slutsats:
Min hypotes stämde, alla bägare som innehöll varmt vatten löste upp sockerbiten snabbare, den bägare med kallt vatten tog mer än 14 min och alla de andra med varmt tog max nio minuter. Som jag sa i min hypotes är anledningen till detta att vattenmolekylerna i varmt vatten rör sig snabbare och vildare än vad de gör i kallt vatten. Detta leder till att molekylerna i det varma vattnet stöter på sockerbiten hårdare och vildare och gör så att sockermolekylerna i den delar på sig och blandas ut i vattnet, alltså löser sockerbiten upp sig.
Det stämde även när jag trodde att sockerbiten som skulle få hjälp av en glasstav skulle lösas upp snabbt eftersom glasstaven hjälper till vattnet att dela på sockermolekylerna och då hjälper sockerbiten att lösa upp sig snabbt.
Sockerbiten som blev mortlad löste sig också upp väldigt snabbt pga att den redan var delad och då gjorde så att vattnet kunde snabbare dela på dess sockermolekyler då det inte gick åt tid till att bryta ner själva sockerbiten. Man kunde lätt förstå att detta skulle hända eftersom man kan jämföra denna laboration till något som många gör i sin vardag : när man dricker te och häller socker i teet går det snabbare om man rör runt eller om man använder sig av strösocker istället för sockerbitar. I teet sker alltså samma sak som hände i laborationen där sockret löstes upp i vattnet.
I resultatet kan man se att när man ökade med vatten så tog det kortare tid för sockerbiten att lösa upp sig. Jag trodde däremot att det var tvärtom i min hypotes eftersom jag tänkte att det inte var någon skillnad beroende på mängden av vatten, men det är det, för att ju mer vatten det finns desto mer vattenmolekyler finns det. Och om det finns fler vattenmolekyler så är det alltså fler molekylerna som stöter på sockerbiten och gör så att upplösningen påskyndas.
FELKÄLLOR:
Det skulle kunna vara möjligt att resultatet skulle bli felaktigt eftersom temperaturerna skulle kunna bli olika i de olika bägarna. LÖSNING : För att förhindra detta kan man använda sig av en termometer så att man vet exakt vilken temperatur vattnet har.
