Jag sprang snabbt som en gepard igenom korridoren. Jag tog fram mobilen och kollade klockan.
Jag var 6 minuter sen. När jag kom fram knackade jag försiktigt på dörren. Jag var chockad när dörren öppnades,
-Och vem är den här försenade unga damen? Frågade den okända kvinnan som stod framför mig.
Hon tittade på mig med en ilsken blick och hennes ögon fick mig att rysa. De var blodröda!
Jag blev helt paff men jag mumlade tyst:
-Jag heter Laura. och sträckte försiktigt fram min hand för att hälsa ,men ångrade mig direkt.
Det kändes som min hand skulle explodera. Jag drog snabbt undan handen och skrek av smärta.
-Vad fan! Varför är din ring så jävla varm?! skrek jag.
-Nu går du genast och sätter dig annars ringer jag dina föräldrar, sådana ord använder man inte i mitt klassrum!
Jag såg Linda, som vinkade åt mig glatt. Jag satte mig bredvid henne.
Jag vände blicken åt vår nya lärare. Jag trodde inte mina ögon, hennes ögonfärg hade ändrats till blå! Hennes mungipor hade åkt upp lite grann och det verkade som hon hade lugnat ner sig lite. Hon tog fram en krita och skrev sitt namn på tavlan. Hon hade på sig en väldigt lång svart klänning och läskigt spetsiga naglar.
-Jag heter Rexa och jag kommer att undervisa denna termin. Jag vill veta allas föräldrars nummer så att jag kan kontakta dem när ni missköter er.
Jag trodde hon skämtade men jag hade fel. Hon tog fram klasslistan och sa:
-Då kan vi börja med Laura som redan har kommit för sent och använt svordomar. Hon stirrade på mig med sina vassa blick.
Jag gav henne mitt pappas nummer och berättade att jag inte hade någon mamma. Jag hade aldrig riktigt träffat henne eftersom hon dog när jag föddes. Men jag drömde om henne ofta så det kändes som jag hade träffat henne.
Efter en lång lektion blev det rast och jag och Linda tog våra mobiler och gick till gungan. Det var många barn som sprang runt och lekte killerboll i amfiteatern men som tur var var gungan ledig.
-Jag hatar Rexa, hon är så himla elak! sa jag och började ta fart.
-Ja verkligen! Men vad hände när du tog på hennes hand? Frågade Linda
-Jag vet inte, hennes ring var kokhet! Och såg du hennes ögon, det såg ut som hon höll på att explodera!
-Det är verkligen något som inte stämmer, vi borde söka upp henne och ta reda på mer! föreslog Linda.
-Du har rätt! sa jag och tog fram min mobil.
Vi sökte på Rexa på Google och vi höll på att tappa hakan när en resultaten kom fram
-Häxskolan!? sa jag och Linda i mun på varandra.
Vi tryckte på sidan och en bild kom fram på Rexa och några andra kvinnor som stod bakom henne. De alla höll varsin kvast men det var inte det märkligaste:
- Kolla! De har alla på sig samma ring, den som jag brände mig på! sa jag
-Alla häxor i skolan måste alltid ha på sig "Den magiska rubinringen", det enda sättet ringen åker av är genom kärlek , då bryts förtrollningen och man kommer aldrig kunna bli häxa igen, läste Linda högt.
- Men då måste hon ju bli kär, det är ju omöjligt!
Hela dagen försökte jag och Linda komma på hur vi skulle göra för att bryta förtrollningen
Det blev bara värre och värre och för varje lektion som gick blev Rexas ögon rödare och rödare. När jag mötte hennes blick kändes det som mitt hjärta skulle hoppa ut av rädsla men när klockan blev tre var äntligen dagen över.
-Min pappa kommer snart och hämtar mig, om du vill kan du få skjuts? frågade jag Linda.
-Ja tack! svarade Linda och tog upp stolen.
-Ska ni två flickor gå , eller? Jag måste låsa dörren, väste Rexa.
-Snart, min pappa är bara lite sen.
-Sådan far sådan dotter , sa Rexa och skrattade elakt.
Just då kom min pappa springande in i klassrummet. Han tittade på Rexa och sa:
-Hallå! Det är jag som är Mikael, Lauras pappa.
-Jag heter Rexa och det är jag som är den nya läraren, sa hon med en vänlig ton. Laura är en underbar tjej.
Jag och Linda tittade på varandra med förvånade blickar. Hur kunde hon bara bli snäll sådär, på ett ögonblick? De pratade och skrattade och hade det trevligt, jag hade nästan aldrig sett pappa så glad sen mamma gick bort.
-Är du ledig idag? , vi skulle kunna ta en fika efter att jag lämnar hem tjejerna, sa pappa.
-Absolut vi möts klockan sex! svarade hon glatt.
Jag höll på kräkas hur kunde min pappa vilja ta en fika med en vidrig häxa?
När vi äntligen hade kommit hem och klockan blev 17.58 ringde det på ringklockan. Min pappa öppnade och där stod hon, med ljusblå vackra ögon och ett leende på läpparna. Det var då jag jag förstod allt, den magiska rubinringen hade gått av.
