Veras Blogg!: 2015

tisdag 8 december 2015

måndag 30 november 2015

BREVET FRÅN HJÄLTENS VÄRLD

Prestefjøra 23 juni 2015

Hej Ashley! ❤️

Nu har jag varit i Norge i några dagar hos Amanda och jag har jättemycket att berätta!

Jag kom hit förra fredagen och det var strålande sol och väldigt fint.

Amanda och hennes mamma Grete kom och mötte mig vid flygplatsen och så åkte vi hem till dem. Amanda har vackert blont hår och hon liknar verkligen sin mamma!

Deras hus är vitt och med röda fönster. Amanda berättade att hennes farfar hade byggt det. När jag kom in i huset kände jag en lukt av mat, det var hennes pappa Gunnar som stod och lagade vegetarisk pizza eftersom de äter vegetariskt på fredagarna. Pizzan var väldigt god och Amandas föräldrar är supertrevliga. :)

När vi åt frågade jag Amanda vad vi skulle göra nästa dag och hon frågade om jag ville ta en cykeltur till Prestefjøra så att jag fick se lite av Norge. När vi hade ätit upp så spelade vi Amandas favoritspel “Zelda” med Gunnar och jag förlorade tyvärr.

Nästa dag vaknade jag av Amandas jamande katt Gråtass som hade kommit in i hennes rum där jag fick sova på en madrass. När vi hade klätt på oss så gick vi ut och tog fram cyklarna. Jag fick låna Gretes gamla cykel men Amandas var inte särkilt fin heller. Hon är verkligen bra på att cykla eftersom hon gör det varje dag. Hon kommer att få en ny cykel om hon cyklar varje dag har hennes pappa sagt. När vi kom fram till Prestefjøra träffade vi Amandas bästis Jenny och en kille som hette David. Man såg på Amanda att hon var kär i David, hon blev så blyg och generad! Men jag förstår henne, han är jättesnygg. Det luktade äcklig fisk i luften men det fanns många söta små båthus och vi hade jättekul. Det var omöjligt att förstå norska ibland så vi fick prata engelska. De frågade mycket om hur det är i Sverige men jag kom inte på så mycket att berätta eftersom det inte är så stor skillnad på Norge och Sverige.

När vi cyklade hem fick Amanda jätteont i bröstet plötsligt och hon blev så trött att vi fick sluta cykla. Hon hade svårt att andas men hon låtsades som ingenting och vi gick hem efter ett litet tag. När vi kom hem blev Amandas föräldrar väldigt arga för att vi hade använt cyklarna. Hon sprang in till sitt rum och började gråta och jag förstod ingenting. Hennes föräldrar berättade att Amanda har ett för stort hjärta och att hon inte får cykla för mycket för då kan hon få väldigt svårt att andas. Det enda sättet hon kan överleva är om hon opereras och får ett nytt hjärta. Kan du fatta? Hon kommer att få ett hjärta från en okänd död människa! Jag tycker så synd om henne och jag vill så gärna stanna i Norge tills hon har opererat sig. Men sjukhuset kan ringa när somhelst och säga att hon ska opereras och det kan lika gärna vara om ett halvår! :(

Nu har vi bestämt att vi bara ska ha kul och inte tänka på hennes hjärta så mycket. Vi har badat, spelat tv-spel och imorgon ska vi gå och shoppa om Amanda orkar.

Vi ses snart, jag saknar dig! ❤️/ Vera

måndag 19 oktober 2015

DEN MAGISKA RUBINRINGEN

Jag sprang snabbt som en gepard igenom korridoren. Jag tog fram mobilen och kollade klockan.

Jag var 6 minuter sen. När jag kom fram knackade jag försiktigt på dörren. Jag var chockad när dörren öppnades,

-Och vem är den här försenade unga damen? Frågade den okända kvinnan som stod framför mig.

Hon tittade på mig med en ilsken blick och hennes ögon fick mig att rysa. De var blodröda!

Jag blev helt paff men jag mumlade tyst:

-Jag heter Laura. och sträckte försiktigt fram min hand för att hälsa ,men ångrade mig direkt.

Det kändes som min hand skulle explodera. Jag drog snabbt undan handen och skrek av smärta.

-Vad fan! Varför är din ring så jävla varm?! skrek jag.

-Nu går du genast och sätter dig annars ringer jag dina föräldrar, sådana ord använder man inte i mitt klassrum!

Jag såg Linda, som vinkade åt mig glatt. Jag satte mig bredvid henne.

Jag vände blicken åt vår nya lärare. Jag trodde inte mina ögon, hennes ögonfärg hade ändrats till blå! Hennes mungipor hade åkt upp lite grann och det verkade som hon hade lugnat ner sig lite. Hon tog fram en krita och skrev sitt namn på tavlan. Hon hade på sig en väldigt lång svart klänning och läskigt spetsiga naglar.

-Jag heter Rexa och jag kommer att undervisa denna termin. Jag vill veta allas föräldrars nummer så att jag kan kontakta dem när ni missköter er.

Jag trodde hon skämtade men jag hade fel. Hon tog fram klasslistan och sa:

-Då kan vi börja med Laura som redan har kommit för sent och använt svordomar. Hon stirrade på mig med sina vassa blick.

Jag gav henne mitt pappas nummer och berättade att jag inte hade någon mamma. Jag hade aldrig riktigt träffat henne eftersom hon dog när jag föddes. Men jag drömde om henne ofta så det kändes som jag hade träffat henne.

Efter en lång lektion blev det rast och jag och Linda tog våra mobiler och gick till gungan. Det var många barn som sprang runt och lekte killerboll i amfiteatern men som tur var var gungan ledig.

-Jag hatar Rexa, hon är så himla elak! sa jag och började ta fart.

-Ja verkligen! Men vad hände när du tog på hennes hand? Frågade Linda

-Jag vet inte, hennes ring var kokhet! Och såg du hennes ögon, det såg ut som hon höll på att explodera!

-Det är verkligen något som inte stämmer, vi borde söka upp henne och ta reda på mer! föreslog Linda.

-Du har rätt! sa jag och tog fram min mobil.

Vi sökte på Rexa på Google och vi höll på att tappa hakan när en resultaten kom fram

-Häxskolan!? sa jag och Linda i mun på varandra.

Vi tryckte på sidan och en bild kom fram på Rexa och några andra kvinnor som stod bakom henne. De alla höll varsin kvast men det var inte det märkligaste:

- Kolla! De har alla på sig samma ring, den som jag brände mig på! sa jag

-Alla häxor i skolan måste alltid ha på sig "Den magiska rubinringen", det enda sättet ringen åker av är genom kärlek , då bryts förtrollningen och man kommer aldrig kunna bli häxa igen, läste Linda högt.

- Men då måste hon ju bli kär, det är ju omöjligt!

Hela dagen försökte jag och Linda komma på hur vi skulle göra för att bryta förtrollningen

Det blev bara värre och värre och för varje lektion som gick blev Rexas ögon rödare och rödare. När jag mötte hennes blick kändes det som mitt hjärta skulle hoppa ut av rädsla men när klockan blev tre var äntligen dagen över.

-Min pappa kommer snart och hämtar mig, om du vill kan du få skjuts? frågade jag Linda.

-Ja tack! svarade Linda och tog upp stolen.

-Ska ni två flickor gå , eller? Jag måste låsa dörren, väste Rexa.

-Snart, min pappa är bara lite sen.

-Sådan far sådan dotter , sa Rexa och skrattade elakt.

Just då kom min pappa springande in i klassrummet. Han tittade på Rexa och sa:

-Hallå! Det är jag som är Mikael, Lauras pappa.

-Jag heter Rexa och det är jag som är den nya läraren, sa hon med en vänlig ton. Laura är en underbar tjej.

Jag och Linda tittade på varandra med förvånade blickar. Hur kunde hon bara bli snäll sådär, på ett ögonblick? De pratade och skrattade och hade det trevligt, jag hade nästan aldrig sett pappa så glad sen mamma gick bort.

-Är du ledig idag? , vi skulle kunna ta en fika efter att jag lämnar hem tjejerna, sa pappa.

-Absolut vi möts klockan sex! svarade hon glatt.

Jag höll på kräkas hur kunde min pappa vilja ta en fika med en vidrig häxa?

När vi äntligen hade kommit hem och klockan blev 17.58 ringde det på ringklockan. Min pappa öppnade och där stod hon, med ljusblå vackra ögon och ett leende på läpparna. Det var då jag jag förstod allt, den magiska rubinringen hade gått av.

onsdag 7 oktober 2015

TRYCK/SMÅ EXPERIMENT

A) VAD GJORDE VI?

Vi klippte ett snitt mitt på ett sugrör så att det nästan gick av. Vi böjde sugröret så att det bildade 90° vinkel, sedan satte vi sugröret i en bägare med vatten och blåste.

När man blåser i sugröret bildas ett undertryck över vattenröret. Lufttrycket trycker på vattenytan och då stiger vattnet upp i röret och blåses ut som en spray.

B) VAD GJORDE VI?

Vi blåste på översidan av ett A4-papper.

Pappret böjdes uppåt. När man blåser på ovan sidan av pappret så börjar luften röra sig fortare än på undersidan av pappret, det bildas alltså ett undertryck. Pappret åker alltså uppåt eftersom luften ökar i hastighet och bildar ett undertryck.

C) VAD GJORDE VI?

Vi hängde två tomma toarullar på en stav en bit från varandra och blåste mellan dem.

Toarullarna trycktes mot varandra. Det gjorde de eftersom det blev ett undertryck mellan dem och de trycktes ihop av lufttrycket från yttersidorna.

D) VAD GJORDE VI?

Vi tände ett stearinljus och ställde en flaska framför, sen försökte vi blåsa ut ljuset.

Det funkade, eftersom när man blåser så fördelas luften på vänster och på höger sida av flaskan och möts bakom flaskan där ljuset är, då släcks ljuset.

E) VAD GJORDE VI?

Vi riktade en tratt med öppningen mot stearinljuset och blåste igenom röret.

Det var väldigt svårt men till slut gick det att blåsa ut ljuset. Det var svårt eftersom luften sprids ut när öppningen är så stor. Men om vi hade vänt på tratten hade det varit mycket enklare eftersom andra sidan på tratten är mycket mindre ,och då skulle inte luften kunna sprida sig så mycket utan rikta sig rakt mot ljuset.

F) VAD GJORDE VI?

Vi la en pingisboll i en tratt och blåste i tratten.

Pingisbollen stannade i tratten. Den gjorde det eftersom när man blåser bildas det ett undertryck i tratten. Undertrycket håller kvar bollen på plats men det snurrar fortfarande lite grann.